Rubriklogga

Brokiga färger

Sabino

SABINO


Sabino är den allra vanligaste skäckgenen, även om inte många känner till den. Sabino är nämligen den gen som ger vita kotor, vita strumpor, stjärn, bläs, snopp, m.m. Det finns helt enkelt inga "normala vita tecken", de beror alla på en gen, och denna gen är sabino.

Egentligen är det fel att benämna sabino som en enda gen - teckningen verkar styras av ett flertal gener som samverkar. Endast en av dem är kartlagd: sabino1. De övriga har man ännu inte lyckats spåra eller förstå helt. Det är därför inte meningsfullt att tala om homo- eller heterozygositet, dominans eller recessivitet här, då det inte finns vare sig DNA-tester eller andra sätt att skilja de teoretiska sabino2, sabino3, sabino4, o.s.v. från varandra.

Sabinoskäck

Det enda man kan konstatera är att de flesta hästar som har vita tecken, nedärver dessa till sina avkommor, men somliga avelsdjur med vita tecken kan ge avkommor utan vitt. Samtidigt förekommer även fall där föl föds med vita tecken inom raser där rasorganisationen i generationer sållat bort individer med vita tecken ur aveln, t.ex. norsk fjordhäst och frieser. Så frågan lyder, onekligen: Är dessa gener dominanta eller recessiva? Eller beror de vita tecknen på flera gener, på olika locus, som aktiverar/förstärker varandra om de kombineras och inaktiveras/försvagas om de skiljs åt? Inte ens forskarna vet svaret ännu.

Sabino:

  • Vita fält med rosa hud breder ut sig över delar av hästens kropp
  • Fälten breder ut sig från hovarna och uppåt, från buken och utåt, samt i ansiktet.
  • Det vita sträcker sig ofta högre upp på bakbenen, än på frambenen.
  • Tecken i ansiktet är vanligtvis begränsade till pannan, nosryggen och mulen och sträcker sig sällan utanför ögonen.
  • Vitt som sträcker sig från underläppen upp mellan ganascherna är inte ovanligt.
  • Övergångarna mellan färgade och vita fält är taggiga, ojämna. Inte sällan är gränsen en diffus blandning av färgade och vita hår.
  • De färgade fälten har ofta stickelhår. Mängden stickelhår varierar från individ till individ.
  • Vissa individer har vita tagelstrån blandade med färgade, främst i svansen.
  • Hovarna kan vara mörka, ljusa eller randiga.

Sabino
Sabino
Sabino

Sabino

Sabino1

Den enda formen av sabino som identifierats i hästens genom hittills är Sabino1. Den är en ofullständig dominant som i enkel uppsättning ger rikligt med stickelhår och omfattande vita tecken på ben, ansikte och nedre delen av bålen. Hos vissa individer är utbredningen av vitt så stor att endast en svag nyans av grundfärgen kan skymtas i manen och längs med ryggraden, medan resten av hästen är vit.

I dubbel uppsättning ger Sabino1 en så kallad sabino white: en helvit häst med rosa hud, men med normalfärgade, bruna ögon. Vissa individer kan uppvisa mörkare hår längs överlinjen, små fräknar här och där, eller fläckar på några kvadratcentimeters storlek, men bortsett från detta är hästen vit.

Det finns hästar som uppvisar teckningar som påminner om Sabino1, utan att hästen testar positivt för genen, likväl som det finns bärare av Sabino1 som inte visar några utmärkande drag som tyder på genens närvaro. Detta är ett av många exempel på hur komplexa sabinogenerna är.

Sabino
Sabino
Sabino

Sabino
Sabino


Grace

Stoet nedan, Grace, har en form av sabino som ger rikligt med stickelhår och otydliga övergångar mellan färgade och vita fält. Hennes far är en typisk svartskäck med tobiano och sabino, utan några anmärkningsvärda mängder stickelhår, så anlaget kommer troligtvis från hennes mor, Marissa, som är tobianoskäck men uppvisar flera små, ojämna fält med taggiga kanter - ett drag som orsakas av den typ av sabinoanlag som Grace har.

Flera av Grace' avkommor visar rikligt med stickelhår. Vissa har även stora vita fält från en tobianogen nedärvd från fadern, såväl som blå ögon från genen splash. Grace själv har bruna ögon, men utbredningen av vitt i ansiktet, samt det faktum att vissa av hennes avkommor ser ut att vara homozygota för splash, tyder på att även hon kan bära på genen.

Både Grace och hennes avkommor ser mörkare ut om vintern, beroende på att den isolerande underullen som växer ut på hösten är fullt pigmenterad, och uppväger lite av effekten som de vita täckhåren ger. Även den fuxfärgade hingsten och hans mor, på bilderna ovan, visar den här typen av färgskiftning mellan sommar- och vinterhalvår.

Det är svårt att avgöra, utan DNA-test, om Grace och hennes avkommor bär på Sabino1-genen, eller om det är andra former av sabino som skapar en liknande effekt.

Sabino
Sabino
Tobiano och sabino

Tobiano, sabino och splash
Tobiano, sabino och splash

Tobiano, sabino och splash
Tobiano, sabino och splash

Sabino
Sabino
Sabino


Bra att veta:
Många sabinoskäckar bär även på splash-genen, läs mer om kombinationer av skäckteckningar.